Stole my heart - Chapter 2 - I'm Liam.








"Så du har träffat den där Niall från One Direction? Och han höll din hand?" frågade jag Ida, fortfarande ganska chockad över vad hon berättat.
"Haha ja säger jag ju! Hur många gånger ska jag berätta det!" sa Ida och skrattade.
Det var verkligen overkligt. Inte för att vi var värsta fansen, men det var ju ändå riktigt coolt!
"Sa han nånting speciellt då?" frågade jag.
"Asså, han frågade vad jag hette och sånt. Och så sa han att han ville träffa mig igen, men det var typ allt."
"Vadå typ allt?! Han sa att han ville träffa dig igen! Han verkar ju tycka om dig!" nästan skrek jag åt henne.
"Men lägg av Linnea! Vi hade ju bara träffats i en halv timma."
"Han kan ju endå tycka du är söt..."
"Skitsamma, nu slutar vi prata om Niall.
Vi skulle ju gå och shoppa innan allt det här hände, vi gör det nu istället." sa Ida.

Vi tog våra plånböcker och gick ut och skulle shoppa, för andra gången idag.
Väl ute på gatan såg vi att det inte var några fans kvar, vilket var tur eftersom vi faktiskt ville kunna gå till centrum utan att tappa bort varandra.

När vi hade varit och shoppat i nån timme gick vi och fikade.
När vi beställt satte vi oss ner vid ett bord och Linnea låg direkt märke till två killar vid ett bord en liten bit ifrån oss.
"Dayum, titta på killen där borta!" sa Linnea och pekade en av killarna.
Jag tittade på honom och jag såg direkt vem som satt brevid honom. Niall.
"Linnea!" viskade jag till henne, lite sådär halvt tyst. "Titta vem som sitter brevid honom!"

"Nämen ser man på, det är ju Niall!" sa hon jättehögt. Och såklart hör Niall henne.
"What?" sa han och tittade mot vårt håll. Och såklart, såg han mig.
"Hey guys, that's the girl I met earlier today! Hey Ida!" sa han.
Niall och hans två kompisar gick emot oss.
"Ser du vad du gjort nu Linnea!" väste jag argt mot henne, men hon bara skrattade.
"Hi, I'm Liam" sa Niall's kompis till Linnea, och log stort.
"I'm Linnea" sa hon och fnissade lite generat.
"Hey Ida," sa Niall. "What are you doing here?" frågade han.
"Why are you asking me that? Am I not allowed to be here or what?" sa jag.
"Of course you are, that's not what I meant.." mumlade han fram.

Fan, nu gjorde jag bort mig. Han menade det ju inte på ett otrevligt sätt.
"So.." sa Linnea och försökte bryta den pinsamma tystnaden mellan mig och Niall. "Are you in the band One Direction?"
"Yes we are!" sa båda och log stolt. Och på något sätt, fick det oss alla att börja prata igen.
Men det pågick inte så länge.. Det tog ungefär fem minuter innan ett fan kom in i kafeét och såg Niall och Liam. Såklart började hon skrika och innan vi visste ordet av, var det ett hundratals fans samlade runt killarna. Jag och Linnea bestämde oss för att gå för vi ville inte få några fans efter oss, men precis när jag rest mig upp gjorde Niall som han gjorde förut i bilen. Han tog tag i min arm och la i en liten lapp i min hand. "Read this when you get home" sa han och släppte mig sedan. Linnea vinkade hejdå till Liam som glatt vinkade tillbaka. Påvägen ut kunde jag se Niall stå och titta efter mig.

"Wow, såg du hur snygg han Liam var eller!" sa Linnea och jag kunde inte göra annat än att skratta.
"Han verkade verkligen gilla diiiiig" härmade jag henne.
"Ja det tror jag också!" sa hon glatt. Hon fattade inte enns att jag härmade henne, haha.
"Men jag tror Niall gillar dig lite också!"
"Sluuuuta Linnea!" sa jag iriteratt.
"Men sluta själv Ida! Jag såg ju att han la nånting i din hand också! Vad är det för något?" sa hon nyfiket.
"Bara en lapp..."
"Men vad står det på då?!" skrek hon, så att alla tittade på henne.
Jag knycklade upp lappen och tittade på vad det stog.
Nialls nummer.
"ÄR DET HANS NUMMER?!" skrek Linnea ännu högre än innan.
"Shh! Ta det lungt! Ja det är det!"
"Ring honom! Ring honom! Ring honom!"
"Nej, det är alldeles för tidigt! Och han pratar ju med fans nu!"
"Jaja.." suckade Linnea.
Men hon gav sig inte, även fast det verkade så. Hon tog min mobil, hon tog lappen med Nialls nummer på, sprang iväg och hon ringde honom. När jag kom ikapp henne hade han precis svarat och hon tryckte mobilen mot mitt öra.

"Niall" hörde jag honom säga, men jag visste inte vad jag skulle svara.
"Hello? Ida is it you?"
"Yeah, it's me." sa jag och gav Linnea en sur blick. Men som vanligt stog hon bara där och log.
"You gave me your number, is there anything you wanna tell me?" sa jag fundersamt.
"Yeah.. uhm. I know that we just met and everything but I was wondering if you wanted to hang out sometime. Just like friends! Your friend Linnea can come too, and i'll bring Liam."
"Vad säger han?" frågade Linnea.
"Han undrar om vi vill hitta på något med han och Liam nån gång.
"SÄG JA!"
"Men vi känner ju kna--" mer han jag inte säga för enns Linnea tog min mobil ifrån mig.
"Yeah we would love to hang out sometime. Yeah sure, we'll see you there. Okay bye"
Jag gav Linnea ännu en sur blick.
"Vad håller du på med?"
"Äsh, sluta sura nu! Vi ska träffa Niall och Liam imorgon!"
"Va?!"
"Tacka mig inte, jag vet att jag är bäst!" sa hon och log. "Kom nu, så går vi tillbaka till hotellet. Jag måste äta nåt!" sa hon. You just gotta love her.








Stole my heart - Chapter 1 - Who are you?



"Jag kan inte fatta att vi ska åka till New York!" säger Ida uppspelt.
"Jag vet! Är min pappa bäst eller bäst som fixar denna resan?" sa jag och skrattade.
Ida är min bästa kompis, vi har känt varandra sen vi var runt 6 år gamla och min pappa hade fixat en resa till mig och Ida under påsklovet till New York. Vi satt på flyget och väntade på att det skulle lyfta.
När vi äntligen hörde en röst i högtalarna säga att det var dags att spänna fast sig, lutade jag huvudet mot Idas axel och det tog inte lång tid innan jag somnade.
-
"Linnea vakna!" hörde jag Ida ropa. "Vi är framme i New York!"
Eftersom jag fortfarande var nyvaken var jag lite snurrig, så det tog en stund innan jag fattade att vi faktiskt satt på ett flygplan. När jag var lite halvt vaken tog jag tag i mina väskor och sprang ut ur flygplanet.
Min pappas kompis Jonas som ägde hotellet vi skulle bo på, mötte oss på flygplatsen.
"Linnea!" sa han och kramade mig. "Och du måste vara Ida?" sa han och nickade mot Ida.
"Japp, det är jag!" sa hon och log stort.
Jonas tog med oss till hans bil och sedan körde han oss till hotellet. När vi var framme gav han oss en liten rundtur i hotellet. När vi var framme i vårt rum lämnade vi våra väskor, tog våra plånböcker och sedan sprang vi ut på gatan. Nu var det dags att shoppa!
På gatorna var det fullt med tjejer som gick runt med skyltar där det stog One Direction.
"Det verkar som om det lilla pojkbandet från England är på besök i NY samtidigt som oss.." sa jag till Linnea och pekade på alla dom galna fansen.
Ju längre in i centrum vi kom, ju mer fans var det. Det slutade med att jag tappade bort Linnea. Jag började springa därifrån för att leta efter henne men det gick ju inte så värst bra.
Men jag kom iallfall bort från alla fans.
När jag gått runt en stund började jag fatta att jag var vilse. Jag hade ju aldrig varit i New York förut, så jag visste ju inte var jag var någonstans.
Men då, helt plötsligt gick jag in i någon. "Watch where you're going!" skrek jag lite smått upprört. "I'm so sorry" sa killen. Jag kände igen honom, men jag visste inte från vart.
Jag började höra skrik, tjej skrik, bakom mig.
"We gotta go!" sa han. Han tog tag i min hand och vi började skrika. Jag tittade bak och jag såg minst 200 galna tjejer springa efter oss.
Vi sprang så fort våra ben bar oss och när vi äntligen kommit ifrån alla fans, stannade vi och andades ut.
"Who are you? And why were there 200 girls running after you?" sa jag. Han tittade lite fundersamt på mig, som att det var konstigt att jag inte visste vem han var. Men sedan svarade han.
"I'm Niall, from One Direction." Juste det ja, det var därifrån jag kände igen honom! "So, I guess you're not a fan?"
Jag skakade på huvet. "Nopes" sa jag.
Det tog en stund innan jag märkte att han höll min hand. Jag harklade mig och tittade på hans hand. Han märkte det direkt. "Oh, i'm sorry." sa han och tog bort handen, och jag kunde se hur hans kinder blev röda. Ganska gulligt, faktiskt.
"How come you were walking around in NY all by yourself?" frågade han. "There was like 500 fans or something and my friend and I lost each other" sa jag. "I was actually kind off lost myself" sa Niall och skrattade lite.
Niall ringde sin liv-vakt Paul och han kom och hämtade oss, sedan körde han mig till hotellet där Linnea stog och väntade.
Precis när jag skulle gå ut ur bilen tog Niall tag i min hand. "Wait! What's your name?" frågade Niall.  "Ida. My name is Ida." sa jag och log.
"Well, nice to meet you Ida. I hope i'll meet you again sometime" sa Niall. "It was nice to meet you to Niall. And I would like to meet you too again" sa jag och fnissade lite.
"And thank you Paul for driving me to the hotel".
Jag hoppade ut ur bilen där Linnea stog surt och väntade på mig.
"Och vart har du varit?! Och vem var det som körde den där bilen?!" skrek hon, men jag bara skrattade.
"Haha, ta det lugnt! Jag berättar när vi kommer upp till hotellrummet!"

Första kapitlet av Stole My Heart! :) Vad tycker ni? x

Handling till Stole my heart.

Novellen handlar om två tjejer som heter Linnea och Ida.
Ida är 97a och Linnea är 96a och dom bor i Göteborg.
Dom har varit kompisar i flera år, ända sen dom var små.
Ida har långt blont hår och mörkbruna ögon och Linnea har långt brunt hår och blåa ögon.
Linnea är en trevlig tjej och en väldigt bra kompis, men hon kan bli riktigt kaxig om det inte går hennes väg.
Ida är en glad tjej och hon finns oftast där för en, men hon har väldigt svårt att erkänna när hon har fel.
Dom är verkligen inte några "directioners" men dom har inte precis något emot killarna eller deras fans. Dock är dom stora beliebers. (Justin Bieber fans)
Linneas pappa har många kontakter och det kommer ni märka redan i första kapitlet, då han fixar en resa till Ida och Linnea.




Novellen kommer skrivas av Molly, men Felicia kommer ha en egen novell på en annan blogg.

RSS 2.0